Ryk & pys & dundrande fjäll.

Idag blev det en
utflyktsdag.
Vaknade ovanligt pigg
ovanligt tidigt och redan
vid 9 var vi på väg
genom stan för fotografering
av den fina båtskulpturen nedanför Frakkastígur.



Sen laddade vid i Grensás bageriet med óstasnuð, kleina, kokomjólk och tropi.

Vi begav oss sen Mosfelltsvägen till Þingvellir. Det var blåsigt så att man knappt kunde hålla kameran stilla. Vi stannade först till på ett nytt ställe ovanför dalen och Ulrika gick ner genom sprickan. Jag körde runt och för att komma från andra hållet nere i dalen och plockade upp henne.


Bilden är från http://ja.is/hradleit/




Innan vi fortsatte vår tur hittade vi och tittade vi på ett gäng dykare som skulle i en av förkastningssprickorna, Sílfra. Där var jag och dök för en väldigt massa år sen. I en annan förkastningspricka kastar folk ner en massa mynt. Det glimmar vackert när solen ligger på.

Utflykten fortsatte på knögglig fjällväg via Laugarvatn till Geysir. När vi kom upp högre på fjället så såg vi rökpelar för första gången. Men på någon bild ville vulkanen inte fastna sådär på håll. Men ju närmare vi kommer dessto tydligare syntes rökplymen.

Området runt Geysir och de andra var ganska förändrat och det fanns inte några gyttjepölar längre. Men Strokkur sprutade med jämna mellanrum. Geysir kan när han har utbrott få pelare om 70-80 meter, Strokkur är lillebror och får upp sin vattenpelare 25-35 meter.
På bilden hann inte kameran med utan knäppte när strålen höll på att sjunka ihop

Gullfoss sen var lika mäktigt som innan. Jag gick hela vägen ut till kanten vilket jag inte minns att jag gjort någon annan gång. Det dånade rejält och skvätte. Men så fint!
Det blåste mycket och var nästan svårt
att hålla kameran stilla.

Så närmar vi oss vulkanen.
När man kommer nära skymmer själva berget en del. Jag åkte in på vägen mot Þórsmörk och vände vid skylten för gårdarna runt Stóri-mörk. Det blåste väldigt mycket och av asknedfallet i går syntes inte mycket. Men när man klev ut i det torra gräset i diket så yrde askan som fastnat där upp.













I ena riktningen syns askröken som ligger i riktning mot Vest-manna öarna.

I andra riktningen är luften helt klar och hästarna betar fridfullt.





På hemvägen tar vi en sväng förbi Stokkseyri. Där finns en restaurang dit presidenten ibland tar sina gäster. En litet oansenlig ställe precis vid havet.




Efter all frisk luft och sol har vi god aptit. Jag börjar med en húmarsoppa och till huvudrätt blir det smörstekta kräftstjärtar med massa vitlök.





Efter maten tar vi vägen längs havet och sen upp igenom fjällen, förbi Blåfjäll och tillbaks till Reykjavík.



Till hjälp att hitta vägen fick vi låna en GPS Tack så mycket för lånet J!



När vi sen lämnar av lille Garmin får vi titta in i det finast huset jag någonsin har kommit i!

Nu vill jag också ha dubbelhöjd i taket i sovrummet, panoramautsikt över fjäll och hav, en säng som inte ens snuddar en vägg och garderober som var högre än mitt innertak! Jaja det är ju bara att drömma...



Kvällen kom sen fort. Vi åkte till en släkting som hade lite saker till mej att ta med ut. Det var party i gång och vi blev tillfrågade om vi inte skulle med ut.

Så efter en timme var man då ute i svängen igen på något ställe i närheten av Smáralind. Det stängde halv fyra och då blev det ganska lagom att traska hem.

Nätterna i Reykjavík är ljusa och fina på sommaren och det kändes bara skönt att gå de nästan två timmar det tog ner till hotell Loftleiðir.
Ibland behöver man tid för att bara tänka!