Lite för tidigt vaknar jag ännu en gång av ett tjutande billarm. Vi bestämmer oss för att gå upp och göra oss i ordning så vi får en bra plats utanför lekrummet.
När Island sakta närmar sig så går jag upp i olika omgångar med barnen på soldäck. Det blåser kraftigt och man kan bara gå på båtens läsida.
Vi tar massor av kort. Fjällen snön och fjorden som vi sen sakt glider in i. Så fort vi kommer en bit in i fjorden blir det lä. Seyðisfjörður ligger där stilla och litet. Vi får lov att åka ut alla tillsammans i bilen och det underlättar ganska mycket.
Gränskontrollen består av att vi får ett ”Aksturleyfi” som blir klistrat av en gränsvakt på insidan av rutan. Det är en frisedel att köra skattefritt en månad på Island.
Ingen passkontroll eller tullning. Vi är äntligen på väg mot Akureyri.
Uppe på första höjden möter vi den isländska dimman.
Sen klarnade det upp ganska fort.
Första matbutiken i Seyðisfjörður är full av turister. Vi ser det på antalet husbilar utanför. Vid nästa butik som ligger i Egillsstaðir är det också fullt på parkeringen. Sen är det Bonus som inte har öppnat för dagen trots att klockan är över tio. Vi kör vidare.
Vid Mývatn stannar vi och köper korv med bröd och lite mjölk. Vi har bestämt oss för att ta ett dopp i Jarðböðin innan vi fortsätter.
Det är så skönt att sänka sig ner i det klarblåa vattnet. Vi njuter en bra stund innan vi fortsätter färden mot Akureyri.
Landskapet är som alltid storslaget.
I det grå gruset som ser helt tomt ut på näringsämnen växer de allra färgstarkaste blommorna.
Kameran går för fullt. Man kan inte få nog. Men bilderna blir aldrig lika bra som verkligheten. Så vill du uppleva detta så får du komma hit!
Resten av resan känns kort. Vi har ju kört den sträckan många gånger förr.
Sista branten, riksväg 1, innan man ser stan.
Akureyri sett från öst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar