Vi har haft besök

från Island. En kusin med sambo och barn. Nästan en hel vecka med fina dagar tillsammans.

Sista dagen åkte vi till Tjolöholm och badade och fiskade krabbor.


Elfa kunde knappt sluta med krabborna och innan vi gick hem var nästan spannen full. Till och med Dísa fiskade, drog upp och skakade av i spannen.

Badade gjorde vi med. Det var faktiskt ganska ok vattentemperatur.

Regnet det bara öser ner

Varmt och fuktigt är det. Trågkigt väder. Men det kanske gynnar svampen.
Idag har jag i allafall plockat årets första kantareller i trädgården.


Sen har vi det här med sovställningar. Här är en ny bild på Fríða och Dísa.

Bara en liten stund innan sovbilden togs så var Fríða såhär sprallig och utklädd!

En sommardag

Vill visa lite mer bilder på Dísa som har blivit en sådan cykeltjej. Hon hinner knappast vakna
innan hon skall ut och cykla.

Sen har vi flätat hår idag. Elfa fick bli först. Dísa får i morgon för det tar sådan tid med dessa småflätor och jag orkar inte göra flera huvuden per dag.

Sen har vi haft besök av en väninna till mamma. Vi har bakat tårta för att fira ett bilköp och vi har blivit bjudna på glass. Hel enkelt en toppendag!

Husbestyr

Idag har vi, jag och tjejerna, varit duktiga och städat och frostat av frysen. Nu är den som ny. På köpet fick vi kokat saft av bären som vi rensade ut. Nu står fyra, nästan fem fulla flaskor med saft och väntar på att drickas.



Fram emot kvällningen fick vi besök av bror med familj. Tyvärr missade jag det men jag hittade ett så fint kort i kameran så det måste jag ju lägga ut här.

Falkenberg

I regnrusk ger vi oss iväg till Falkenberg för att besöka kusin Fredde och hans tjejer. Mormor får hänga med också. Det tar exakt en timmer ner till Campingen där han har hyrt en stuga. Vi har en underbar dag tillsammans.

Här har Fredde fått en hel drös tjejer på halsen!

Wilma och Dísa.................................... Saga och Dísa


Elfa lite fundersam i överslafen.

Dísa Rós cyklar nu!

Nu får vi ta tag i detta med Dísas cykling. Vi har ju tjatat om att det vore bra om hon klarade att cykla själv. Så därför får Atli uppdraget att hjälpa till och hålla i där bak. Men den där hjälpen behövs inte speciellt länge för vips så cyklar hon själv! Först ett trettiotal meter och sen bara fram och tillbaks till kompisen och det är 600m varje väg.



Det var nog bara viljan som saknades. Nu far hon fram som om hon aldrig gjort annat.

Hemresedag.

Dagen för hemresa. Det känns både bra och sorgligt. Tiden har gått så fort. Men visst ska det bli skönt att få komma hem till egen säng och Snorri och Mína.
Vi går upp lite tidigare för att hinna lite poolbad efter frukosten. Bussen lämnar hotellet vid 11:00 och en halvtimme innan måste allt vara packat för att hämtas av rumsbetjäningen.

Ja, här får man inte bära något en millimeter själv.

Vi hämtar passen i receptionen och loggar ut. En sista kall och god drick och sen får vi åka den gulgröna bussen tillbaka till flygplatsen. Där får vi återigen fylla i blanketter för visumet. De vill veta att vi verkligen lämnar landet. Passnummer, Namn, födelseorter, födelsedatum och nationaliteter och så förstås vår långa adress hemma. Sen är det kontroller och mer stämplar. Sista utpassagen tror vi att vi måste lämna våra stora vattenflaskor. Men nix, eftersom vi är en så barnrik familj så går det bra att ta med sig!

Vi shoppar två rör med Pringles för att hålla den värsta hungern borta, de kostar 40 kr st! Sen ska vi boarda. Men det kallas till boarding men ingen boarding sker. Folk står i kö men vi sitter och har trevligt med en svensk familj vi träffade på hotellet. Så äntligen 30 minuter försenade får vi lyfta från sanden. Det är tur att vi har beställt mat till flygningen. Det tar ju en del tid att småplocka med förpackningarna och hälla i brickborden så att inte för mycket läcker ut. Flygningen tar nästan fem timmar. I slutet är det rejält gnäll om vem som skall ha vad, DSI, Ipad , telefon , I-Phonen. Mamma och kidsen har hamnat på rad 9, pappa sitter i lugnt läge på rad 27! Så är det att flyga med sju.
Så tar vi äntligen mark på Landvetter. Vi kommer snabbt i land och till passkontrollen. Där hamnar vi förstå sist. Kontrollanten tittar på oss och passen och konstaterar att vi är en barnrik familj. Japp säjer jag, pappa kommer snart, han fick inte sitta med oss för vi är för många.
Så när Heimir kommer till passkontrollen så konstaterar de direkt, ”Här har vi pappan”!
Goe brorsan har ställt upp och passat på vår bil. Den levererar han precis utanför ”svängdörrarna” Bara att kliva in och köra hemåt, Tack älskade brorsa!

I listen till höger finns fler bilder i ett bildspel. Det går att klicka för större bilder.

Rasselkjolar

Tur att det inte är förrän i morgon vi ska flyga hem. Jag har fått vatten i örat som inte vill komma ut. Det gör riktigt ont. Man ska aldrig dyka, om än grunt om man ska flyga nära inpå. Vi ligger runt poolen mest hela dagen och sörplar drinkar.
På kvällen ger vi oss iväg för att shoppa. Vi har lovat att tjejerna att få var sin rasselkjol. Vi blev ju inslängda i en butik i början av veckan och så fort vi närmar oss så fångas vi in på nytt. ”Välkommen tillbaka mina vänner” hojtar butiksägaren på håll. Här har de verkligen reda på vilka som besök en butik tidigare. Inne i butiken är det svårt att få pris på kjolarna. Ska vi inte ha något mer undrar försäljaren och börjar plocka fram diverse sovenirer.




Vi köper tre kjolar men då visar det sig att betalningen skall ske i butiken brevid, den säljer parfymer. Där stängs vi mer eller mindre in i den lilla lokalen. Tackar nej till dricka och mannen trugar att jag ska prova något för mina lätt brända ben. Han tar fram en stor glasflaska med rosa innehåll. Det är kornigt och luktar starkt av parfym. Det smetas på mammas ben och så ska man vänta 10 minuter, hua! Jag frågar vad det är och han säjer att det är bla kamelmjölk. Vi vill inte sitta där i tio minuter så jag försöker verkligen snacka oss ur situationen. Till slut får vi gå, men på vägen ut bestryks jag av ännu en stark doft av parfym, arabisk natt hette den visst. Men jag gillar ju inte parfymer och dofter särskilt väl. Så fort vi kommer tillbaks till hotellet så rusar jag in i duschen. Får skrubba rejält för att bli av med det värsta.

Dykdag!

Den stora dagen då vi ska dyka! Vi, killarna och jag, smyger upp tidigt och tar oss till frukosten.




Vi ska ner till hamnen och dykcentrat. Klockan 9:00 är det bokat tid för provdykning.
Vi kommer förstås lite tidigt. Väntar en stund i skuggan. Birkir hittar en undervattenscoter och undrar strax om han kommer få köra en sådan….Höö! man behöver visst körkort för sådana och så är de dyra att hyra. Atli sippar vatten och är nog lite smånervös.

.

Så blir det dags. Vi får vår guide för dagen. Ashryheter han. Han kommer med en bunt papper som skall fyllas i. Namn och adresser och en massa hälsofrågor. Vi är tvungna att skriva ”No” på minst 25 ställen och sen upprepa underskriften på flera. Till slut är det klart för introduktionen. Vi går i väg till utrustningsrummet, eller platsen, för rummet har inget tak. Där får vi en snabblektion i tryckutgjämning och simteknik. Handtecken för ”OK”, ”UP” och ”problems” lär vi oss också. Sen bär det iväg till dräktskåpet och vi får kläder, fenor, mask. Snorkel har visst rationaliserats bort.


.

Vi går tillbaks till det taklösa rummet och får där var sin väst med tuber och regulatorer. En snabbvisning hur man puffar luft i mun och väst och sen bär det iväg till stranden och hemmareven. Atli gnisslar en hel del, det är tungt och svettigt. Men sen när vi kommer i vattnet är han som förbytt.
Vi provar en kortis och sen dyker vi bara ner. Jag tar Atli i handen som vi brukar göra när vi snorklar och Birkir följer efter Ashry. Första korallrevet kommer nästan med en gång. Vi simmar runt och kollar på alla fiskar. Vi ser drakfiskar och ”Nemofiskar” Clownfishes. Liten blåfläckig manta ( är osäker på namnet) och kofferytfisk. Och så klappar guiden en sjögurka som lydigt släpper utt sina små söta rosa tentakler av beröringen. Det går väldigt bra för killarna. De är väldigt duktiga och klarar av att simma lugnt utan att svepa upp bös från botten. Vi glider sakta fram över och brevid korallerna och dess prakt.
Av förklarliga skäl tar killarnas luft slut fortare. Vi simmar med dem till bryggans yttersta kant där de får hjälp att komma upp och ur den tunga utrustningen. Så får jag hänga på guiden ytterliggare en sväng i vattnet. Vi simmar fram till resterna av en sjunken mindre båt. I träskelettet ringlar den stösta muränan jag någonsin har sett. Det var nästan lite läskigt. Men vad fräckt! Jag har ju ingen dykklocka på mej men vi är i nästan lika länge som med grabbarna.
Det känns underbart att ha dykt igen efter sisådär 15år på torra land. Jag blir nyfrälst och killarna talar inte om annat än när de ska få dyka igen.



Eftersom vi är nära hotellets strandbar så går vi dit och och bunkrar vätska, och lite glass också.
Det är glada grabbar som kommer hem till pappa och tjejerna på hotellet.
Eftermiddagen blir det sötvatten och poolen. Mycket skugga också och en del drinkar.

Handdukskonst

Har vi fått ny varje dag. Alltid något nytt. Ibland har en kudde eller två fått delta. Blommor och blad har varit med och dekorerat.
Se bara!