Vi börjar vänja oss

vid, lyxen att inte behöva laga mat, att få rena torra handdukar när det behövs och folk som serverar. Egyptier är väldigt vänliga, hälsar alltid glatt och kommer oftast ihåg oss. Vi börjar dagen på stranden. Hotellet har en egen remsa och där finns handdukar, drycker och lättare maträtter. Solstolar och solskydd förstås också. Tjejerna börjar strax leta fina snäckor och jag tar första ungen med på snorkeltur. Birkir och jag simmar ut till korallrevet en liten bit ut. Lite gnissel är det först för vattnet är salt och det svider ju en del i ögonen innan man har vant sig. Sen kommer det stim av blåmaneter, precis sådanadär vi har hemma fast övervägande av den blå färgen och ganska små. Slemmiga ja fast det är ju bara att fösa undan. Vattnet är inte riktigt klart. Men det är vackert på utsidan mot havet. Där finns de flesta fiskarna och korallerna är klarast i färgerna där. Birkir lugnar snabbt ner sig och börjar till och med njuta lite av snorklingen.


Sen barn två och tre, Elfa först och sen Dísa. Båda hänger som ryggsäckar på mej. Spottar och gnäller men blir väldigt stilla och snälla när de får syn på de vackra fiskarna. Atli är sist ut. Honom fick jag verkligen tvinga och dra ut genom manetbältet. Men sen…..! han har verkligen fått smak på detta med undervattensvärlden. Innan vi kommer tillbaks till stranden planerar han in nästa snorklingstur.
Solen är vass och vi bränner oss en del tyvärr. När det blåser så känner man inte alls av hur farlig den är. Vi tar lunch i strandbaren innan vi går tillbaka till hotellet.



När vi kommer tillbaka till hotellets pool så kommer efter en stund Tito som har ett dykcenter på stranden. Han låter alla som vill prova på att dyka med tuber en stund. Till och med Elfa som är aningen ung får testa. Det visar sig att man kan göra ett provdyk i havet, lite lektion och sen en timme på 5-7 meter.Från 8 år! Mamma blir som frälst på nytt, jo hon vill verkligen ta detta tillfället att låta killarna prova på. Vi bokar upp oss på en förmiddag på lördag.



Till kvällen provar vi den andra restaurangen Nakhil. Där är det lite lugnare och inte så mycket folk. Vi får bord ute. Efteråt går vi återigen till barndiscot igen. Omar är inte där men Fríða dansar i alla fall nästan alla danser. Vi får mer eller mindre dra henne därifrån. Ingen av de andra tjejerna vill vara med.