Dykdag!

Den stora dagen då vi ska dyka! Vi, killarna och jag, smyger upp tidigt och tar oss till frukosten.




Vi ska ner till hamnen och dykcentrat. Klockan 9:00 är det bokat tid för provdykning.
Vi kommer förstås lite tidigt. Väntar en stund i skuggan. Birkir hittar en undervattenscoter och undrar strax om han kommer få köra en sådan….Höö! man behöver visst körkort för sådana och så är de dyra att hyra. Atli sippar vatten och är nog lite smånervös.

.

Så blir det dags. Vi får vår guide för dagen. Ashryheter han. Han kommer med en bunt papper som skall fyllas i. Namn och adresser och en massa hälsofrågor. Vi är tvungna att skriva ”No” på minst 25 ställen och sen upprepa underskriften på flera. Till slut är det klart för introduktionen. Vi går i väg till utrustningsrummet, eller platsen, för rummet har inget tak. Där får vi en snabblektion i tryckutgjämning och simteknik. Handtecken för ”OK”, ”UP” och ”problems” lär vi oss också. Sen bär det iväg till dräktskåpet och vi får kläder, fenor, mask. Snorkel har visst rationaliserats bort.


.

Vi går tillbaks till det taklösa rummet och får där var sin väst med tuber och regulatorer. En snabbvisning hur man puffar luft i mun och väst och sen bär det iväg till stranden och hemmareven. Atli gnisslar en hel del, det är tungt och svettigt. Men sen när vi kommer i vattnet är han som förbytt.
Vi provar en kortis och sen dyker vi bara ner. Jag tar Atli i handen som vi brukar göra när vi snorklar och Birkir följer efter Ashry. Första korallrevet kommer nästan med en gång. Vi simmar runt och kollar på alla fiskar. Vi ser drakfiskar och ”Nemofiskar” Clownfishes. Liten blåfläckig manta ( är osäker på namnet) och kofferytfisk. Och så klappar guiden en sjögurka som lydigt släpper utt sina små söta rosa tentakler av beröringen. Det går väldigt bra för killarna. De är väldigt duktiga och klarar av att simma lugnt utan att svepa upp bös från botten. Vi glider sakta fram över och brevid korallerna och dess prakt.
Av förklarliga skäl tar killarnas luft slut fortare. Vi simmar med dem till bryggans yttersta kant där de får hjälp att komma upp och ur den tunga utrustningen. Så får jag hänga på guiden ytterliggare en sväng i vattnet. Vi simmar fram till resterna av en sjunken mindre båt. I träskelettet ringlar den stösta muränan jag någonsin har sett. Det var nästan lite läskigt. Men vad fräckt! Jag har ju ingen dykklocka på mej men vi är i nästan lika länge som med grabbarna.
Det känns underbart att ha dykt igen efter sisådär 15år på torra land. Jag blir nyfrälst och killarna talar inte om annat än när de ska få dyka igen.



Eftersom vi är nära hotellets strandbar så går vi dit och och bunkrar vätska, och lite glass också.
Det är glada grabbar som kommer hem till pappa och tjejerna på hotellet.
Eftermiddagen blir det sötvatten och poolen. Mycket skugga också och en del drinkar.