Hítarvatn

Vi åker från Gästhemmet i Moar. Tar sikte på Akranes och ska försöka hitta Heimirs kusin Maja där. Men det visar sig att hon arbetar hos Syslumannin på annan ort. Vi köper lite frukost och åker tillbaks mot norr för att se om hon är hemma, hon bor på ett pytteställe strax brevid stålverket. Men det är bara barnen som är hemma.
Vi åker åter mot Reykjavík och letar reda på Tyska konsulatet. Fríða har fortfarande inte blivit inskriven i mitt pass. Vi hinner precis innanför dörren innan de stänger. Men det visar sig att det sen 2007 inte skrivs in barn i föräldrapass. Alltså ska vi försöka få ett Kinderpass till Fríða i stället så hon blir registrerad Tyskland. Men det blir krångligt och absolut inte möjligt att genomföra på en dag. Vi blir lovade att de ska försöka utreda sakerna tills på måndag. Alltså är vi kvar här i söder tills dess.
Sen åker vi och knackar på hos släktingar. Men ingen är hemma. När vi kommer till Águst och Oddny så är de på väg på camping, vi blir bjudna att hänga på. Alltså är vi åter på väg norrut efter bara en liten stund.
Tunneln igen, den är 5,76 km lång och 165 meter under havet. I Borgarnes stannar vi till och äter på ett av de tre möjliga matställena längs vägen.
Sen ut i obyggden en bra bit mot Stykkisholmur. Till sist böjer vi av på en mindre grusväg mot Hítarvatn. Vägen är till en början väldigt isländsk men blir sen ganska grov och svårkörd med min lilla Toyota Previa. Jepparna kör upp bakom mej och klämmer sig förbi, ofta utanför vägen och fräser sen på med ett moln av damm bakom sig.














Efter en mycket lång stund är vi så på platsen där vi ska tälta.
Två campingvagnar och så vårt 6mannatält. Det var lite krångligt att sätta upp tältet för det blåser ganska vasst. Grabbarna, Elfa och Dísa klättrade upp på fjället bredvid. Men tjejerna orkade inte hela vägen upp. När vi var klara med alla bestyren tog vi bilen runt fjället fram till sjön. Det blev lite provkast med spöt och några fiskar blev fångade. Efteråt fikade vi lite med godis i en av campingvagnstälten. Till sist en stund efter midnatt gick vi och la oss i fullt dagsljus...